Årets sista kappsegling bjöd på en riktig toppenhelg. Det var dags för DM på SSS Höstregatta i Rastaholm. Jag och David drog från Fisksätra efter lunch och var framme i Rastaholm runt 6 på kvällen. Vi kryssade nästan hela vägen fram, och passade på att trimma in focken lite. Några timmar senare kom Marcus med bilen från Västervik. Stämningen var på topp. Till vår förtjusning såg vi att vi var hela 11 båtar vid bryggan och ytterliggare en båt var på gång. 12 båtar på SSS höstregatta! När hände det senast?!
På lördag morgon vaknade vi upp med gassande sol, lite kyligt men i övrigt en härlig höstdag. Tyvärr var det väldigt lite vind, och det verkade inte bli bättre under dagen.
Första racet startade ganska bra. Alla var sena till starten inklusive oss, men vi hade ändå fart i båten. Detta race var nog det svåraste av allihopa. Vinden skiftade kraftigt under hela racet, och det var lätt att ”parkera” någon stans. Vi for som en jojo upp och ner bland dom andra båtarna. Vi tog på kryssarna men förlorade på länsarna. Till slut hamnade vi i alla fall på en 3:e plats, vilket vi var mycket nöjda med. Tyvärr, hade jag problem med batteriet till videokameran i helgen, så jag har bara lyckats filma vissa delar av racen.
Andra racet startade också bra. Vi låg 2:a efter Johan Carstam och co. när jag tog ett förhastat beslut att gippa ut på högersidan av banan (sett från startlinjen) när vi hissat spinnakern. Vi hade inte snackat ihop oss om vilken sida vi ville gå på på länsen, och när vi gick mot spread-märket såg tyckte jag att det blåste mer på högersidan av banan. Det vi missade var att vinden hade vridit till vänster, så man kunde länsa rakt ner på länsmärket utan problem. Nu låg vi alltså på fel sida av banan och blev omseglade av nästan hela fältet. Vi hamnade till slut på en 6:e plats i detta race, och det blev vårt sämsta. Tyvärr så låg batteriet till videokameran på laddning under detta race.
Race 3 började lite konstigt. Vinden hade vridit kraftigt innan start, och vi sökte oss därför mot babords-flaggan. Vi fick en utmärkt start, och vi kunde snart slå för att sträcka upp mot kryssmärket. Men 138:an Savannah, var lite snabbare och rundade före oss. Men strax efter att vi hissat spinnakern kom en motorbåt körandes och informerade att det blev omstart p g a vinden som vridit.
Omstarten gick även den bra. Jag måste säga att det var väldigt mesiga starter av oss smaragder. I nästan alla race låg vi i en rejäl underbåge när skottet gick. Startlinjen var också ovanligt lång, vilket borde ha gjort det lättare för fler båtar att fått till en bra start. Vi kom i alla fall iväg väldigt bra, och ledde racet från start till mål. Vi hade tagit vår första spik! Tyvärr blir det inte så rolig TV när man leder från start till mål…
Andra dagen blåste det lite mer, ca 4-5 m/s. Lagom mycket för oss, eftersom vi bara var 3 ombord. Mycket stod på spel. Fellbom ledde med ett poäng före oss och Carstam som delade poäng (med sämsta borträknade). Tätt följda av Viktor Lundgren och Michale Skarped. Vi kom iväg fint igen, och så var det bara att tuta och köra i mål. Spik igen!!
I sista racet seglade vi lite mer konservativt. Fellbom och Carstam hade seglat bort sig lite, så det var framför allt Michael Skarped vi behövde bevaka. Så vi gjorde inga större utflykter på kanterna utan höll oss mest i mitten. Lars G Karlsson gick ut på högersidan på första länsen och fick en rejäl ledning. Inför sista rundningen ledde Lars G och Johan Carstam låg tvåa några båtlängder före oss. Men Carstam och co hade lite problem med sin lovartsnedtagning av spinnakern och vi fick till en perfekt rundning, så vi lyckades ta oss förbi på målrakan. Vi slutade på en 2:a plats, efter Lars G.
Så vår serie blev till slut 3 (6) 1 1 2, och det vann vi på med några poängs marginal. Vilken avslutning på säsongen! Stort tack till Marcus och David, för en enastående prestation. Och vi får hoppas att Petter kan vara med nästa år!

Hela 96 båtar var anmälda till årets GranPrix. Solen gassade och stämningen var på topp. Men tyvärr bjöd vädret inte på några Smaragd-vindar, utan vi låg mest och guppade dom första timmarna. Men när vi rundat Kap Horn på Möjas sydspets började det äntligen dra lite i seglen. Vi loggade nu runt 5-6 knop och vi var med i leken igen. Vi hamnade till slut på en 14:e plats av 29 båtar i vår grupp. Olle Pettersson hittade tidigt vind inne längs land hamnade på en hedrande 7:e plats.

Johan Granath med besättning innan start. Hans Amelia gick som tåget i den lätta vinden…
…och till hans förvåning vann han gruppen. Stort grattis, Johan!

Team Luffa bestod denna gång av mina systersöner Carl-Johan och Sigvard, samt pappa Martin Hedström.






Senaste kommentarer