Lidingö Runt 2020

Normalt sätt brukar vi inte vara så sugna på att segla Lidingö Runt (LR). Det är ett kort race utan after sail eller middag, med en relativt lång tillfartssegling med ofta en hel del motorgång. Men i år blev ju racet flyttat till hösten p g a pandemin, och efter alla inställda race i våras var man därför lite extra sugen på kappsegling i höst. Dessutom var det en ändrad bana i år där man slapp segla tillbaka hela vägen från målgången inne vid bron där den normalt ligger. Den nya banan var bättre på alla sätt tycker jag, så jag hoppas att dom behåller den även om det inte blir ett Lidingö-hela-vägen-runt.

Förra året var det bara en Smaragd som var med på LR, men efter lite lobbande fick vi till slut ihop 6 båtar i år. Riktigt skoj! Extra kul att vi hade en ny i klassen som seglade sin första kappsegling med egen båt.

Jag och David kastade loss från Ingarö runt lunch på fredagen och vi fick en fin slör in till Saltsjöbaden, där vi testade hur högt vi kunde gå med den stora spinnakern. Väl framme i Saltis så åt vi en kalasgod middag på Holmen.

Racet började inget vidare. Tävlingsledningen hade lagt babordsbojen ända inne vid Lidingölandet, så de flesta ville komma från styrbord och starta vid styrbordsbojen, vilket även vi gjorde. Vi Smaragder hade ingen egen start utan vi startade i en SRS-grupp om ca 25 båtar. Sen blev den första starten försenad av någon anledning, och många båtar hade missat det och startade därför i fel startgrupp. Jag tror därför att vi hade extra många båtar i vår startgrupp.

När vi väl startade så låg vi långt till höger i fältet. Lite för långt visade det sig, så vi blev upptryckta och fick inte plats innaför styrbords startboj. Det vara bara det att en tamp till mitt roderlås snodde in sig i hållaren till autopiloten som är monterad under rorkulten, så jag kunde inte gira styrbord och väja för Smaragd SWE54 Liv! Jag hade lossat på tampen till roderlåset så att det INTE skulle bli några problem i starten, men så blev det precis tvärt om! Som tur var så höll lä-båtarna undan för oss, så vi hamnade till slut innanför startbojen och kom iväg. Men väl medvetna om vårt “lagbrott” så vände vi om och tog vårt straff (360) så fort vi fick utrymme.

När vi hade tagit vårt straff så hade vi 109:an Malla bredvid oss och 54:an Liv ca 100m framför oss. Liv fortsatte ut till höger på Värtan men vi tyckte att det såg ut att vara sämre med vind åt det hållet så vi slog in mot Lidingö-landet där vi sedan fortsatte att hålla oss på vägen upp mot Brevik på Lidingö. Och efter ca 10 min hade vi tagit in det vi förlorade i starten och var i ledning av Smaragderna. Men strax var Liv tillbaka igen när dom pressade sig runt Lidingö-landet, medan vi tvingades slå ut på högerkanten. Men Liv gick trögt i den störda vinden längs land medan vi hade helt fri vind uppe i lovart, så vi ökade ledningen ytterligare.

På vägen upp mot den nordöstra rundningen så var det väldigt lätta vindar, och jag tror att min tvätt av botten på fredagen gjorde susen, för vi gled om båt efter båt. Det var bara några NF:ar som vi hade problem att gå om.

Sedan kom länsen på Askrikefjärden. Trots att det var lätta vindar så seglade vi ganska platt bort mot Storholmen. Vår stora spinnaker är djup och rund, sydd för kryss/läns-bana, så vi trodde inte på att skära för mycket mot vinden med den. Vi låg länge och tampades med en Elan med gennaker, som vi till slut drog om, men tyvärr gick vi lite väl platt på slutet när banan rundade upp mot Storholmen. Där hamnade vi i lä bakom landet på högersidan och Elanen drog om oss igen. Detta blev nog vår största tabbe förutom starten. Men vi hade fortfarande ett betryggande avstånd till 54:an Liv.

När vi passerade norra Storholmen så kom bröderna Victorin farandes med sin X-332 “Boxer”. Trots att vi strök 3m-kurvan så kom dom med bra fart innanför oss, och PANG så satt dom fast i graniten! Jag funderade på att ropa och varna dom tidigare, men jag hade endast min handhållna gps på mig just då och den har betydligt mindre detaljerade sjökort än vad jag har på min iPad (som har Navionics med Hydrographica). Så jag antog helt enkelt att bröderna Victorin hade bättre koll på djupet än vad jag hade. Sorry Boxer!

Efter Storholmen var det en lite kortare kryss in mot mål vid Bosön. Vi tampades med två NF:ar, bl a Björn Erixon, och vi kom ifatt den ena precis på mållinjen men Björn tog vi aldrig.

Resultatmässigt är vi jättenöjda. 1:a Smaragd (av 6), 2:a i startgruppen efter Team Mobline och 14:e kölbåt i mål totalt. Det tycker jag inte var så pjåkigt med en Smaragd med fock i 1-4 m/s, som egentligen vill ha 10 m/s. =D

Efter racet seglade vi till Getfoten och inmundigade lite thaimat och tjeckisk öl. Och på söndagen bar det av till Fisksätra för avmastning.

Tyvärr blev det ingen film från racet denna gång. Videokameran vägrade filma utan minneskort… 😉

Nordic Yacht Open 2020

Årets Nordic Yacht Open blev ett ganska tufft race! SV 8-12 m/s och mer i byarna. Av 140 anmälda båtar var det 98 som tog sig i mål (många valde att inte starta också). Jag seglade med Andreas Friman denna gång, vilket fungerade hur bra som helst. Andreas är uppvuxen i en Smaragd och har bl a två SM-guld i bagaget.

Vi var tre som seglade entyp med fock och spinnaker; Etta kom vi på Luffa, SWE 87. Tätt följda av far och son Carlsson på 54:an Liv. Trea kom Daniel Groop, Fox on the run SWE 58.

På SRS så vann Berndt ”Hux Flux” Lindberg som seglade utan spinnaker i den hårda vinden, och kom på en hedrande 9:e plats av kölbåtarna. Berndt Lindberg och Anna Herting blev dessutom bästa mixed besättning på Nordic Yacht Open! Grattis! Vi på Luffa kom på en 13:e plats totalt av kölbåtarna.

Tyvärr fick jag en del skador på båten men som tur var hände det mesta på målrakan när vi passerade ett djävulskt lågtryck. Grannbåten mätte 35 knops vind som värst. Fockskotsskenan släppte ur däcket, bygeln till kicken på masten gick av och en avlastare till backstaget slutade att fungera. Men allt är nu åtgärdat och båten är redo för nästa race, d v s Lidingö Runt. Just nu ser vi ut att bli 6 båtar. Skoj!

Robline Solo Challenge 2020

Årets Robline Solo Challenge var riktigt skoj! I alla fall fram till den sista långa länsen.

För två år sen seglade jag samma race med en enkel Raymarine ST2000 på min dåvarande X99. På länsen blåste det 11 m/s i byarna och autopiloten körde slalom i vågorna. Jag gjorde 3 gippar själv på fördäck och det var riktigt läskigt! Därför valde jag att segla utan spinnaker i år.

Jag fick en bra start och höll undan bra tyckte jag. Innan sista länsen så rundade jag som tvåa efter Peter Skoglund som vann bland kölbåtarna. Men efter det tappade jag massor på plattlänsen ner mot sista rundningen, och hamnade till slut på en 17:e plats av 55 båtar (12:e av kölbåtarna och bästa kölbåt utan spinnaker 😉 ). Det kändes som jag fick till ett riktigt bra trim och gick fort på kryssen, så det resultatet känner jag mig ganska nöjd med.

Stort tack till Pernilla Skeppström för den fina bilden ovan!

Semester 2020

Som vanligt så tillbringades semesterseglingen med David och tjejerna. Tyvärr hade vi bara fem dagar på oss i år så vi bestämde oss för att utforska Stockholms norra skärgård denna gång, och det blev en riktig höjdare! Vi hann med Björskär (där vi bara seglat igenom 100 ggr), Svenska Högarna, Norrpada och Lilla Nassa. Fyra, för mig helt nya ställen att bocka av på listan. Och trots en lite ostadig väderprognos så blev det kanonväder!

Biskopsön t/r 2020

När frun var på hundträning med vår kelpie så passade jag och Vera på att ta en tur till Biskopsön. Prognosen var SV 10-13 och en blåsig natt, så jag ville ha en säker hamn. Dessutom var det första segelturen för Veras lilla Chihuahua Bosse. Det gick alldeles utmärkt trots mycket vind och lite stökig sjö.

Jag fick även chansen att prova mitt nya roderlås, Tiller Clutch X, vilket var helt outstanding. En solo-seglares dröm! Visst, den kan inte styra på en exakt kurs som en autopilot, men den är å andra sidan mycket lättare att koppla på/av än en exempelvis en raymarine st2000, vilket gjorde att jag använde den extremt mycket.

Här kommer en liten video när jag testar roderlåset. Vi toppade 9,9 knop på undanvinden upp mot Koxviken 😉

Cruising med Lokrantzarna

Förra helgen var en sån där helg som man aldrig glömmer. Smultronbris med varma svaga vindar och helt fantastiskt väder med 21 grader i vattnet. Bättre blir det inte. Första natten tillbringade vi på en helt otrolig ö utanför Norsten och andra utanför Huvudskär. Lägg där till lite grillat kött, färskpotatis, sill, nubbe och iskall rosé och helgen var fulländad.

Vi provade även min nya genua från Gransegel som såg väldigt fin ut, men tyvärr var det lite väl lätta vindar för att dra några slutsatser ännu.

Kolfiberrodret 2020

Det perfekta racet! Sol, stjärnklar himmel, aldrig sinande vindar i 5-8 m/s och en kul bana där man aldrig kunde slappna av. Årets kolfiberroder var helt enkelt helt perfekt!

För första gången kände jag även att racet var riktigt harmoniskt att segla. Vi var sex smaragder som körde entyp, d v s vi seglade med endast fock som försegel, vilket klart underlättade det 105 nm långa racet. Den självslående focken gör dessutom att man kan vara mycket mer taktisk i sina vägval, då slagen går mycket fortare och tar mindre kraft och fokus från dom strategiska besluten. Visst, en genua hade garanterat gått fortare, men om man ändå bara jämför sig med dom andra smaragderna så spelar det ju inte någon roll.

Vi Smaragder startade kl 14.15 på fredag eftermiddag. Vi tog starten men Huxflux var snart ikapp. Och när väl Janne och Lucas på SWE54 Liv hade hunnit få i sig lunchen och starta så kom dom sakta jagande bakifrån dom också. En bit ned på Kanholmsfjärden var vi lite snabbare på att sätta spinnakern och tog ledningen igen. Sedan behöll vi ledningen fram till på morgonen, medan Huxflux och Liv hade en nära kamp hela natten.

Det var en fantastisk natt ute på havet och när det var som mörkast utanför Nassa så var det en mäktig syn att se nära 200 båtar med lanternorna på i natten.

Men när vi bara hade ca 2 timmar kvar och började känna seger-sötman i munnen, så hände det som inte fick hända. Vid rundningen av Bottenlösa grundet på Kanholmsfjärdens östra sida så missade jag att det grundade ut på den södra sidan av grundet, och vi smällde på i ca 5,5 knop. SÅ surt! Vinden låg på så vi klarade inte att komma loss själva utan vi fick ta hjälp av en annan deltagande båt. Ett stort stort tack till Thomas Larsson med co skipper Anders Lewander på HR40 Little Miss Sunshine, som inte tvekade att hjälpa oss loss. Det måste ha varit oerhört surt att behöva rycka in när man bara har ca 2 timmar kvar av 20h segling. Hela proceduren tog ca 30 min och jag hoppas dom blev ordentligt kompenserade! Efter att vi kommit loss så lyckades vi segla upp oss en placering så vi kom på en 4:e plats av Smaragderna.

Vi och båten klarade oss bra trots allt. Kölen har fått sig en törn men är helt ok. Efteråt så drog vi till Säck och slickade såren.

Stort grattis till Janne och Lucas på Liv som spikade och alla andra tappra Smaragd-seglare som tog sig i mål efter den långa banan.

Tack Peter Skoglund och Staffan Larsson för en toppensegling (fram till Bottenlösa grundet som för övrigt inte är bottenlöst! )

Har man inte gått på grund så har man seglat för långt! Dessutom visade det sig att det var samma grynna som bröderna Victorin smällde på för ett par år sedan, och nu sägs grundet ha döpts om från Victorins tjut till Luffas långtidsparkering.