DM Smaragd 2021

För exakt 10 år blev Team Luffa distriktsmästare i Smaragd i Rastaholm. Sedan dess har vi bara seglat bana ett fåtal gånger med J80 och X99, men nu var det äntligen dags igen! Med hela teamet dessutom. Sist vi seglade ihop var 2019 under Åland Race, så det var riktigt skoj att ses allihop igen, Petter, Marcus, David och jag.

Vi visste att det inte skulle bli en lätt match att vinna igen efter så många år, och vi var dessvärre ringrostigare än vi trodde, både på manövrar och taktik men jäklar vad kul det var att segla bana igen! Det kändes som en nytändning för hela teamet och vi blev riktigt revanschsugna inför SM nästa år.

Första dagen gjorde vi en del taktiska missar, bl a blev vi upptryckta i starten under ett race så vi inte fick plats på startlinjen. Sen var det riktigt knepiga vindar på Björkfjärden inne i Mälaren och tyvärr lyckades dom inte riktigt med banorna första dagen, så det blev en del sträckbogar utan möjlighet till taktiska vägval. Sen hade vi även problem med höjden på kryssen första dagen. Vi gick ca 5 grader lägre än konkurenterna. Faktum är att vi har haft problem hela säsongen med det, och vi kunde inte förstå vad det var som vi gjorde fel.

Efter första dagens race var det after sail i båtarna. Smaragdförbundet bjöd på lite öl och snacks och vi hade allmänt trevligt.

Till kvällen var det regattamiddag på Rastaholms värdshus. Vi blev 14 smaragdseglare och sen vare det dessutom en massa neppare- och folkbåtsseglare på plats. Riktigt trevligt!

Efter att jag vaknat till under natten till söndagen kunde jag inte släppa tanken på vad det var som gjorde att vi inte gick lika högt på kryssarna som dom andra smaragderna. Och efter att jag legat vaken ett tag kom jag fram till att det måste ha att göra med backstagen. På Luffa sitter ett grov- och ett fintrim på backstagen med utväxlingar under däck, och vi har aldrig riktigt vant oss med dessa, så inför sista dagen så drog vi grovtrimmet som vi hade det på min gamla Smaragd, SWE 187, d v s direkt på vinschen och när vi kom ut på banan och testade hade vi plötsligt både höjd och fart igen! Så skönt! Första racet fick vi en kanonstart och rundade första kryssmärket som 1:a men halkade sen ned till en 2:a plats efter Skidbladner. Det var riktigt tajt racing andra dagen och det var inte många sekunder mellan båtarna i mål.

Resultatmässigt så gick det väl inte riktigt som vi hade hoppats, men det visar också hur duktiga dessa gamla Smaragdrävar är. Ett litet misstag kan göra att man direkt halkar ner ett par placeringar.

Stort grattis till Skidbladner som blev distriktsmästare med en riktigt fin serie; 1, 2, 1, 1, 2. Vi kom på en tredjeplats av 6 båtar efter 54:an Liv. Otroligt lärorikt och fantastiskt kul! Det här måste vi göra om!

Stockholm – Västervik

I år bestämde vi oss för att segla ner Luffa till Västervik lite snabbt, för att sedan segla upp med barnen i lite lagom takt. Så jag, Petter och David fick en härlig tur ner till Västervik i skiftande vindar och väder.

Första dagen seglade vi förbi Landsort och vidare till Hävringe, där jag och David aldrig varit tidigare. Vädret bjöd först på sol som senare övergick i hällregn med mycket vind. Vi toppade 11 knop utan spinnaker. Väl i Hävringe så hade vi lite tur för hamnen var full, men “byborna” var vänliga att ge oss en reserverad plats då klockan ändå var ganska mycket. Dag två blev det kryss ner till Jungfrusund norr om Väderskär, och sista dagen fick vi en kort etapp ner till Västervik. Härligt!

Kolfiberrodret 2021

Vi blev till slut 7 Smaragder som startade på årets Kolfiberroder. Tyvärr gick storfallet av på Hybris precis innan start! Så j-la surt!

Jag och David fick en bra start och kom iväg först av alla. Och vi behöll ledningen fram till Tistronskären, men när den långa kryssen söder ut började så hade vi inte en chans mot Berndt och Pontus på Hux Flux. Dom gick både högre och fortare på kryssarna, och så höll det på hela vägen i mål. Vi tog ikapp en del på öppna bogar och undanvind, men tappade på kryssarna (mer om det i ett senare inlägg). I övrigt var det fina vindar större delen av racet med stadiga 6-7 m/s, men på morgonen dojade det ur och började regna. Som tur var så blev det aldrig något bleke.

Stort grattis till Berndt Lindberg och Pontus på Hux Flux som kom trea i startgruppen och vann Smaragdklassen! Vi kom på 5:e plats i gruppen och 2:a av Smaragderna, men som så många andra missade vi en röd prick strax söder om Grinda, som låg precis efter en rundning av en liten ö, så vi utgick tyvärr. Surt! Eftersom det regnade just då så hade vi lagt undan vår Ipad med den inlagda banan, så vi följde helt enkelt båtarna framför som inte heller rundade pricken. Det blir till att kolla upp ett bättre Ipad-fodral till nästa år.

Riktigt kul att det var flera Smaragder som var på hugget. Henrik Hellman var länge hack i häl på oss t ex. Och extra kul att Svante Guterstam var med. Detta var hans andra kappsegling någonsin och dom hissade spinnaker för första gången!

Luffa vs Hux Flux

Luffa (jag och Marcus) och Hux flux skulle båda ha seglat Ornö runt, men när det blev inställt så bestämde vi oss för att segla en egen variant på det.

Vi startade som ett vanligt Ornö Runt, sen kryss söder ut på utsidan av Ornö, sen rundning av Gula grundet söder om Fjärdlång och sen en lång läns upp till Koxviken på Biskopsön. Underbart vacker bana med fina skär och horisonten som bakgrund. Det var otroligt jämnt och det blev en riktig katt- och råttalek, där Luffa ledde vid rätt tillfälle och vann med en liten marginal. Entyp rules! Efteråt blev det after sail med Hux flux och till kvällen åkte grillen fram.

Dagen efter så seglade vi ett kortare race från Biskopsön till norra Nämdö, där det blev spinnakergång hela vägen. Till en början var det väldigt jämnt även då, men sen ryckte vi ifrån lite och höll ledningen in i mål.

Riktigt imponerande av Berndt och hans kompis, som jag tyvärr har glömt namnet på, att segla så bra och gippa spinnaker på fördäck. Om jag förstått saken rätt så fyllde Berndt nyligen 75 år. Jag hoppas att jag är vid lika god vigör i den åldern!

Smaragdviverallyt 2021

Som ni vet så blev det inget av Gullviverallyt i år heller (men det är flyttat till augusti), så vi drog ihop ett Smaragdviverally även i år. Vi blev 4 båtar. Markus Månsson hann tyvärr inte få på sin nya mast.

Halva besättningen var fast i “karantän” i Kalmar, så det blev jag och Vera som seglade i år igen.

På torsdagen seglade vi upp mot Gällnö och hoppade över första etappen, men anslöt på etapp 2. Tyvärr så var det många bleken i början på denna etapp, så vi fastnade och kom efter Hux Flux och Mah Jong. Och när väl vinden fyllde på på Kanan så var det bara att hälsa hem. Men det var förstås kul ändå. Hux Flux spikade, Mah Jong kom 2:a, Luffa 3:a och Svante inte långt efter oss.

På lördagen körde vi ett kortare race ner till Ingarö eftersom alla skulle förbi där. Då gick det bättre! Vi hade ingen formell start, utan vi bara gav oss iväg. Först Svante, sen Mah Jong och sist vi. Berndt och Anna valde att stanna kvar en natt till på Lökholmen och utforska Sandhamn.

Vi körde om Mah jong i lä igenom det lilla sundet utanför Sandhamn och sen gasade vi hela vägen till Ingarö. 😉

Lidingö Runt 2020

Normalt sätt brukar vi inte vara så sugna på att segla Lidingö Runt (LR). Det är ett kort race utan after sail eller middag, med en relativt lång tillfartssegling med ofta en hel del motorgång. Men i år blev ju racet flyttat till hösten p g a pandemin, och efter alla inställda race i våras var man därför lite extra sugen på kappsegling i höst. Dessutom var det en ändrad bana i år där man slapp segla tillbaka hela vägen från målgången inne vid bron där den normalt ligger. Den nya banan var bättre på alla sätt tycker jag, så jag hoppas att dom behåller den även om det inte blir ett Lidingö-hela-vägen-runt.

Förra året var det bara en Smaragd som var med på LR, men efter lite lobbande fick vi till slut ihop 6 båtar i år. Riktigt skoj! Extra kul att vi hade en ny i klassen som seglade sin första kappsegling med egen båt.

Jag och David kastade loss från Ingarö runt lunch på fredagen och vi fick en fin slör in till Saltsjöbaden, där vi testade hur högt vi kunde gå med den stora spinnakern. Väl framme i Saltis så åt vi en kalasgod middag på Holmen.

Racet började inget vidare. Tävlingsledningen hade lagt babordsbojen ända inne vid Lidingölandet, så de flesta ville komma från styrbord och starta vid styrbordsbojen, vilket även vi gjorde. Vi Smaragder hade ingen egen start utan vi startade i en SRS-grupp om ca 25 båtar. Sen blev den första starten försenad av någon anledning, och många båtar hade missat det och startade därför i fel startgrupp. Jag tror därför att vi hade extra många båtar i vår startgrupp.

När vi väl startade så låg vi långt till höger i fältet. Lite för långt visade det sig, så vi blev upptryckta och fick inte plats innaför styrbords startboj. Det vara bara det att en tamp till mitt roderlås snodde in sig i hållaren till autopiloten som är monterad under rorkulten, så jag kunde inte gira styrbord och väja för Smaragd SWE54 Liv! Jag hade lossat på tampen till roderlåset så att det INTE skulle bli några problem i starten, men så blev det precis tvärt om! Som tur var så höll lä-båtarna undan för oss, så vi hamnade till slut innanför startbojen och kom iväg. Men väl medvetna om vårt “lagbrott” så vände vi om och tog vårt straff (360) så fort vi fick utrymme.

När vi hade tagit vårt straff så hade vi 109:an Malla bredvid oss och 54:an Liv ca 100m framför oss. Liv fortsatte ut till höger på Värtan men vi tyckte att det såg ut att vara sämre med vind åt det hållet så vi slog in mot Lidingö-landet där vi sedan fortsatte att hålla oss på vägen upp mot Brevik på Lidingö. Och efter ca 10 min hade vi tagit in det vi förlorade i starten och var i ledning av Smaragderna. Men strax var Liv tillbaka igen när dom pressade sig runt Lidingö-landet, medan vi tvingades slå ut på högerkanten. Men Liv gick trögt i den störda vinden längs land medan vi hade helt fri vind uppe i lovart, så vi ökade ledningen ytterligare.

På vägen upp mot den nordöstra rundningen så var det väldigt lätta vindar, och jag tror att min tvätt av botten på fredagen gjorde susen, för vi gled om båt efter båt. Det var bara några NF:ar som vi hade problem att gå om.

Sedan kom länsen på Askrikefjärden. Trots att det var lätta vindar så seglade vi ganska platt bort mot Storholmen. Vår stora spinnaker är djup och rund, sydd för kryss/läns-bana, så vi trodde inte på att skära för mycket mot vinden med den. Vi låg länge och tampades med en Elan med gennaker, som vi till slut drog om, men tyvärr gick vi lite väl platt på slutet när banan rundade upp mot Storholmen. Där hamnade vi i lä bakom landet på högersidan och Elanen drog om oss igen. Detta blev nog vår största tabbe förutom starten. Men vi hade fortfarande ett betryggande avstånd till 54:an Liv.

När vi passerade norra Storholmen så kom bröderna Victorin farandes med sin X-332 “Boxer”. Trots att vi strök 3m-kurvan så kom dom med bra fart innanför oss, och PANG så satt dom fast i graniten! Jag funderade på att ropa och varna dom tidigare, men jag hade endast min handhållna gps på mig just då och den har betydligt mindre detaljerade sjökort än vad jag har på min iPad (som har Navionics med Hydrographica). Så jag antog helt enkelt att bröderna Victorin hade bättre koll på djupet än vad jag hade. Sorry Boxer!

Efter Storholmen var det en lite kortare kryss in mot mål vid Bosön. Vi tampades med två NF:ar, bl a Björn Erixon, och vi kom ifatt den ena precis på mållinjen men Björn tog vi aldrig.

Resultatmässigt är vi jättenöjda. 1:a Smaragd (av 6), 2:a i startgruppen efter Team Mobline och 14:e kölbåt i mål totalt. Det tycker jag inte var så pjåkigt med en Smaragd med fock i 1-4 m/s, som egentligen vill ha 10 m/s. =D

Efter racet seglade vi till Getfoten och inmundigade lite thaimat och tjeckisk öl. Och på söndagen bar det av till Fisksätra för avmastning.

Tyvärr blev det ingen film från racet denna gång. Videokameran vägrade filma utan minneskort… 😉

Nordic Yacht Open 2020

Årets Nordic Yacht Open blev ett ganska tufft race! SV 8-12 m/s och mer i byarna. Av 140 anmälda båtar var det 98 som tog sig i mål (många valde att inte starta också). Jag seglade med Andreas Friman denna gång, vilket fungerade hur bra som helst. Andreas är uppvuxen i en Smaragd och har bl a två SM-guld i bagaget.

Vi var tre som seglade entyp med fock och spinnaker; Etta kom vi på Luffa, SWE 87. Tätt följda av far och son Carlsson på 54:an Liv. Trea kom Daniel Groop, Fox on the run SWE 58.

På SRS så vann Berndt ”Hux Flux” Lindberg som seglade utan spinnaker i den hårda vinden, och kom på en hedrande 9:e plats av kölbåtarna. Berndt Lindberg och Anna Herting blev dessutom bästa mixed besättning på Nordic Yacht Open! Grattis! Vi på Luffa kom på en 13:e plats totalt av kölbåtarna.

Tyvärr fick jag en del skador på båten men som tur var hände det mesta på målrakan när vi passerade ett djävulskt lågtryck. Grannbåten mätte 35 knops vind som värst. Fockskotsskenan släppte ur däcket, bygeln till kicken på masten gick av och en avlastare till backstaget slutade att fungera. Men allt är nu åtgärdat och båten är redo för nästa race, d v s Lidingö Runt. Just nu ser vi ut att bli 6 båtar. Skoj!