Nordic Yacht Open 2020

Årets Nordic Yacht Open blev ett ganska tufft race! SV 8-12 m/s och mer i byarna. Av 140 anmälda båtar var det 98 som tog sig i mål (många valde att inte starta också). Jag seglade med Andreas Friman denna gång, vilket fungerade hur bra som helst. Andreas är uppvuxen i en Smaragd och har bl a två SM-guld i bagaget.

Vi var tre som seglade entyp med fock och spinnaker; Etta kom vi på Luffa, SWE 87. Tätt följda av far och son Carlsson på 54:an Liv. Trea kom Daniel Groop, Fox on the run SWE 58.

På SRS så vann Berndt ”Hux Flux” Lindberg som seglade utan spinnaker i den hårda vinden, och kom på en hedrande 9:e plats av kölbåtarna. Berndt Lindberg och Anna Herting blev dessutom bästa mixed besättning på Nordic Yacht Open! Grattis! Vi på Luffa kom på en 13:e plats totalt av kölbåtarna.

Tyvärr fick jag en del skador på båten men som tur var hände det mesta på målrakan när vi passerade ett djävulskt lågtryck. Grannbåten mätte 35 knops vind som värst. Fockskotsskenan släppte ur däcket, bygeln till kicken på masten gick av och en avlastare till backstaget slutade att fungera. Men allt är nu åtgärdat och båten är redo för nästa race, d v s Lidingö Runt. Just nu ser vi ut att bli 6 båtar. Skoj!

Robline Solo Challenge 2020

Årets Robline Solo Challenge var riktigt skoj! I alla fall fram till den sista långa länsen.

För två år sen seglade jag samma race med en enkel Raymarine ST2000 på min dåvarande X99. På länsen blåste det 11 m/s i byarna och autopiloten körde slalom i vågorna. Jag gjorde 3 gippar själv på fördäck och det var riktigt läskigt! Därför valde jag att segla utan spinnaker i år.

Jag fick en bra start och höll undan bra tyckte jag. Innan sista länsen så rundade jag som tvåa efter Peter Skoglund som vann bland kölbåtarna. Men efter det tappade jag massor på plattlänsen ner mot sista rundningen, och hamnade till slut på en 17:e plats av 55 båtar (12:e av kölbåtarna och bästa kölbåt utan spinnaker 😉 ). Det kändes som jag fick till ett riktigt bra trim och gick fort på kryssen, så det resultatet känner jag mig ganska nöjd med.

Stort tack till Pernilla Skeppström för den fina bilden ovan!

Semester 2020

Som vanligt så tillbringades semesterseglingen med David och tjejerna. Tyvärr hade vi bara fem dagar på oss i år så vi bestämde oss för att utforska Stockholms norra skärgård denna gång, och det blev en riktig höjdare! Vi hann med Björskär (där vi bara seglat igenom 100 ggr), Svenska Högarna, Norrpada och Lilla Nassa. Fyra, för mig helt nya ställen att bocka av på listan. Och trots en lite ostadig väderprognos så blev det kanonväder!

Biskopsön t/r 2020

När frun var på hundträning med vår kelpie så passade jag och Vera på att ta en tur till Biskopsön. Prognosen var SV 10-13 och en blåsig natt, så jag ville ha en säker hamn. Dessutom var det första segelturen för Veras lilla Chihuahua Bosse. Det gick alldeles utmärkt trots mycket vind och lite stökig sjö.

Jag fick även chansen att prova mitt nya roderlås, Tiller Clutch X, vilket var helt outstanding. En solo-seglares dröm! Visst, den kan inte styra på en exakt kurs som en autopilot, men den är å andra sidan mycket lättare att koppla på/av än en exempelvis en raymarine st2000, vilket gjorde att jag använde den extremt mycket.

Här kommer en liten video när jag testar roderlåset. Vi toppade 9,9 knop på undanvinden upp mot Koxviken 😉

Cruising med Lokrantzarna

Förra helgen var en sån där helg som man aldrig glömmer. Smultronbris med varma svaga vindar och helt fantastiskt väder med 21 grader i vattnet. Bättre blir det inte. Första natten tillbringade vi på en helt otrolig ö utanför Norsten och andra utanför Huvudskär. Lägg där till lite grillat kött, färskpotatis, sill, nubbe och iskall rosé och helgen var fulländad.

Vi provade även min nya genua från Gransegel som såg väldigt fin ut, men tyvärr var det lite väl lätta vindar för att dra några slutsatser ännu.

Kolfiberrodret 2020

Det perfekta racet! Sol, stjärnklar himmel, aldrig sinande vindar i 5-8 m/s och en kul bana där man aldrig kunde slappna av. Årets kolfiberroder var helt enkelt helt perfekt!

För första gången kände jag även att racet var riktigt harmoniskt att segla. Vi var sex smaragder som körde entyp, d v s vi seglade med endast fock som försegel, vilket klart underlättade det 105 nm långa racet. Den självslående focken gör dessutom att man kan vara mycket mer taktisk i sina vägval, då slagen går mycket fortare och tar mindre kraft och fokus från dom strategiska besluten. Visst, en genua hade garanterat gått fortare, men om man ändå bara jämför sig med dom andra smaragderna så spelar det ju inte någon roll.

Vi Smaragder startade kl 14.15 på fredag eftermiddag. Vi tog starten men Huxflux var snart ikapp. Och när väl Janne och Lucas på SWE54 Liv hade hunnit få i sig lunchen och starta så kom dom sakta jagande bakifrån dom också. En bit ned på Kanholmsfjärden var vi lite snabbare på att sätta spinnakern och tog ledningen igen. Sedan behöll vi ledningen fram till på morgonen, medan Huxflux och Liv hade en nära kamp hela natten.

Det var en fantastisk natt ute på havet och när det var som mörkast utanför Nassa så var det en mäktig syn att se nära 200 båtar med lanternorna på i natten.

Men när vi bara hade ca 2 timmar kvar och började känna seger-sötman i munnen, så hände det som inte fick hända. Vid rundningen av Bottenlösa grundet på Kanholmsfjärdens östra sida så missade jag att det grundade ut på den södra sidan av grundet, och vi smällde på i ca 5,5 knop. SÅ surt! Vinden låg på så vi klarade inte att komma loss själva utan vi fick ta hjälp av en annan deltagande båt. Ett stort stort tack till Thomas Larsson med co skipper Anders Lewander på HR40 Little Miss Sunshine, som inte tvekade att hjälpa oss loss. Det måste ha varit oerhört surt att behöva rycka in när man bara har ca 2 timmar kvar av 20h segling. Hela proceduren tog ca 30 min och jag hoppas dom blev ordentligt kompenserade! Efter att vi kommit loss så lyckades vi segla upp oss en placering så vi kom på en 4:e plats av Smaragderna.

Vi och båten klarade oss bra trots allt. Kölen har fått sig en törn men är helt ok. Efteråt så drog vi till Säck och slickade såren.

Stort grattis till Janne och Lucas på Liv som spikade och alla andra tappra Smaragd-seglare som tog sig i mål efter den långa banan.

Tack Peter Skoglund och Staffan Larsson för en toppensegling (fram till Bottenlösa grundet som för övrigt inte är bottenlöst! )

Har man inte gått på grund så har man seglat för långt! Dessutom visade det sig att det var samma grynna som bröderna Victorin smällde på för ett par år sedan, och nu sägs grundet ha döpts om från Victorins tjut till Luffas långtidsparkering.