Biskopsön t/r 2020

När frun var på hundträning med vår kelpie så passade jag och Vera på att ta en tur till Biskopsön. Prognosen var SV 10-13 och en blåsig natt, så jag ville ha en säker hamn. Dessutom var det första segelturen för Veras lilla Chihuahua Bosse. Det gick alldeles utmärkt trots mycket vind och lite stökig sjö.

Jag fick även chansen att prova mitt nya roderlås, Tiller Clutch X, vilket var helt outstanding. En solo-seglares dröm! Visst, den kan inte styra på en exakt kurs som en autopilot, men den är å andra sidan mycket lättare att koppla på/av än en exempelvis en raymarine st2000, vilket gjorde att jag använde den extremt mycket.

Här kommer en liten video när jag testar roderlåset. Vi toppade 9,9 knop på undanvinden upp mot Koxviken 😉

Cruising med Lokrantzarna

Förra helgen var en sån där helg som man aldrig glömmer. Smultronbris med varma svaga vindar och helt fantastiskt väder med 21 grader i vattnet. Bättre blir det inte. Första natten tillbringade vi på en helt otrolig ö utanför Norsten och andra utanför Huvudskär. Lägg där till lite grillat kött, färskpotatis, sill, nubbe och iskall rosé och helgen var fulländad.

Vi provade även min nya genua från Gransegel som såg väldigt fin ut, men tyvärr var det lite väl lätta vindar för att dra några slutsatser ännu.

Kolfiberrodret 2020

Det perfekta racet! Sol, stjärnklar himmel, aldrig sinande vindar i 5-8 m/s och en kul bana där man aldrig kunde slappna av. Årets kolfiberroder var helt enkelt helt perfekt!

För första gången kände jag även att racet var riktigt harmoniskt att segla. Vi var sex smaragder som körde entyp, d v s vi seglade med endast fock som försegel, vilket klart underlättade det 105 nm långa racet. Den självslående focken gör dessutom att man kan vara mycket mer taktisk i sina vägval, då slagen går mycket fortare och tar mindre kraft och fokus från dom strategiska besluten. Visst, en genua hade garanterat gått fortare, men om man ändå bara jämför sig med dom andra smaragderna så spelar det ju inte någon roll.

Vi Smaragder startade kl 14.15 på fredag eftermiddag. Vi tog starten men Huxflux var snart ikapp. Och när väl Janne och Lucas på SWE54 Liv hade hunnit få i sig lunchen och starta så kom dom sakta jagande bakifrån dom också. En bit ned på Kanholmsfjärden var vi lite snabbare på att sätta spinnakern och tog ledningen igen. Sedan behöll vi ledningen fram till på morgonen, medan Huxflux och Liv hade en nära kamp hela natten.

Det var en fantastisk natt ute på havet och när det var som mörkast utanför Nassa så var det en mäktig syn att se nära 200 båtar med lanternorna på i natten.

Men när vi bara hade ca 2 timmar kvar och började känna seger-sötman i munnen, så hände det som inte fick hända. Vid rundningen av Bottenlösa grundet på Kanholmsfjärdens östra sida så missade jag att det grundade ut på den södra sidan av grundet, och vi smällde på i ca 5,5 knop. SÅ surt! Vinden låg på så vi klarade inte att komma loss själva utan vi fick ta hjälp av en annan deltagande båt. Ett stort stort tack till Thomas Larsson med co skipper Anders Lewander på HR40 Little Miss Sunshine, som inte tvekade att hjälpa oss loss. Det måste ha varit oerhört surt att behöva rycka in när man bara har ca 2 timmar kvar av 20h segling. Hela proceduren tog ca 30 min och jag hoppas dom blev ordentligt kompenserade! Efter att vi kommit loss så lyckades vi segla upp oss en placering så vi kom på en 4:e plats av Smaragderna.

Vi och båten klarade oss bra trots allt. Kölen har fått sig en törn men är helt ok. Efteråt så drog vi till Säck och slickade såren.

Stort grattis till Janne och Lucas på Liv som spikade och alla andra tappra Smaragd-seglare som tog sig i mål efter den långa banan.

Tack Peter Skoglund och Staffan Larsson för en toppensegling (fram till Bottenlösa grundet som för övrigt inte är bottenlöst! )

Har man inte gått på grund så har man seglat för långt! Dessutom visade det sig att det var samma grynna som bröderna Victorin smällde på för ett par år sedan, och nu sägs grundet ha döpts om från Victorins tjut till Luffas långtidsparkering. 

Smaragdviverallyt

Som vi alla vet blev ju Gullviverallyt inställt i år, som så många andra kappselingar, p g a covid-19. Vi var hela 10 Smaragder anmälda, så istället arrangerade vi “Smaragdviverallyt”. Tanken var att segla Gullviverallyt precis som vanligt men endast vi Smaragder.

Tyvärr kände sig min gast lite krasslig dagarna innan, så han och hans barn förblev kvar i Kalmar. Men Markus på Malla hade barnen med så jag lyckades övertala vår dotter att segla ändå vilket vi gjorde, även om vi blev en dag försenade. Vi seglade upp till Gällnö på torsdagen för att fortsätta racet där ifrån. Vi blev till slut 5 Smaragder som ställde upp. Vädret var strålande och vi fick en fin kväll på Hjälmö ihop med några andra båtar.

På fredagen hade vi en riktigt fin segling ner till Sandhamn, med högst skiftande vindar. Vi, Mahjong och Huxflux hade en riktig katt- och råttalek där vi seglade om varandra titt som tätt. Riktigt spännande! Strax innan målet vid sundet in mot Sandhamn seglade vi ännu en gång om Mahjong och kom på en andraplats efter Hux flux. Riktigt kul race i strålande väder.

På lördagen blev det lite sämre väder med ett kommande regn mot kvällen. Malla med barnen var tvunga att åka hem och då tyckte inte min dotter att det var så kul att vara kvar så vi seglade också hemåt. Och det var till slut bara Mahjong som seglade vidare mot Biskopsön för att senare ta sig till Gålö. Vi hade en fin segling hem i 8 m/s. Vilken fantastisk båt Smaragden är att segla solo!

Premiär 2020

Vilken dag det var igår! Efter en trög start med mulet väder och nästan ingen vind alls, så sprack det upp och vinden fyllde på.

Jag och Vera seglade ut Luffa från Fisksätra till hennes sommarhamn, Småängsviken på Ingarö. Det var otroligt kul att se Vera styra på tell talesen för första gången. Det kändes som hon verkligen börjat haja hur det funkar nu. Även vid sättning och nedtagning av seglen så styrde hon galant.

Vi gick högt och fort i den lätta men kalla vinden. Stor skillnad ifrån i höstas när båten var full av snäckor. Även nya trimmen funkade riktigt bra. Några behöver justeras och en del saknas än så länge, men överlag så funkade allt bra.

Det känns grymt bra att vara tillbaka i Smaragden igen. Den är en dröm att segla själv. Det här kommer bli bra! Nu är det bara lite inredning som ska byggas innan Smaragdviverallyt om några veckor.

Premiärtur Smaragd SWE 87

Det var underbart att hissa segel i en Smaragd igen. Det är något specielt med dessa långsmala skönheter som jag inte kan sätta fingret på. Ok, den var lite trög i den lätta vinden i början, men senare upptäckte vi att botten var täckt av ett tjockt lager slem och havstulpaner, så det var ju inte så konstigt.

Just nu renoverar jag 87:an ganska grundligt. Några skott har blivit fuktskadade och har ersatts, en mängd gelcoatskador håller på att lagas, och en stuv i sittbrunnen håller på att göras om till en stickkoj så vi kan segla 4 pers med Team Luffa. Och i och med att stickkojen sågades upp så blev jag tvungen att flytta pentryt, så håller jag just nu på att bygga ett nytt pentry i komposit. Mer om hela renoveringen kommer senare.