Det perfekta racet! Sol, stjärnklar himmel, aldrig sinande vindar i 5-8 m/s och en kul bana där man aldrig kunde slappna av. Årets kolfiberroder var helt enkelt helt perfekt!

För första gången kände jag även att racet var riktigt harmoniskt att segla. Vi var sex smaragder som körde entyp, d v s vi seglade med endast fock som försegel, vilket klart underlättade det 105 nm långa racet. Den självslående focken gör dessutom att man kan vara mycket mer taktisk i sina vägval, då slagen går mycket fortare och tar mindre kraft och fokus från dom strategiska besluten. Visst, en genua hade garanterat gått fortare, men om man ändå bara jämför sig med dom andra smaragderna så spelar det ju inte någon roll.

Vi Smaragder startade kl 14.15 på fredag eftermiddag. Vi tog starten men Huxflux var snart ikapp. Och när väl Janne och Lucas på SWE54 Liv hade hunnit få i sig lunchen och starta så kom dom sakta jagande bakifrån dom också. En bit ned på Kanholmsfjärden var vi lite snabbare på att sätta spinnakern och tog ledningen igen. Sedan behöll vi ledningen fram till på morgonen, medan Huxflux och Liv hade en nära kamp hela natten.

Det var en fantastisk natt ute på havet och när det var som mörkast utanför Nassa så var det en mäktig syn att se nära 200 båtar med lanternorna på i natten.

Men när vi bara hade ca 2 timmar kvar och började känna seger-sötman i munnen, så hände det som inte fick hända. Vid rundningen av Bottenlösa grundet på Kanholmsfjärdens östra sida så missade jag att det grundade ut på den södra sidan av grundet, och vi smällde på i ca 5,5 knop. SÅ surt! Vinden låg på så vi klarade inte att komma loss själva utan vi fick ta hjälp av en annan deltagande båt. Ett stort stort tack till Thomas Larsson med co skipper Anders Lewander på HR40 Little Miss Sunshine, som inte tvekade att hjälpa oss loss. Det måste ha varit oerhört surt att behöva rycka in när man bara har ca 2 timmar kvar av 20h segling. Hela proceduren tog ca 30 min och jag hoppas dom blev ordentligt kompenserade! Efter att vi kommit loss så lyckades vi segla upp oss en placering så vi kom på en 4:e plats av Smaragderna.

Vi och båten klarade oss bra trots allt. Kölen har fått sig en törn men är helt ok. Efteråt så drog vi till Säck och slickade såren.

Stort grattis till Janne och Lucas på Liv som spikade och alla andra tappra Smaragd-seglare som tog sig i mål efter den långa banan.

Tack Peter Skoglund och Staffan Larsson för en toppensegling (fram till Bottenlösa grundet som för övrigt inte är bottenlöst! )

Har man inte gått på grund så har man seglat för långt! Dessutom visade det sig att det var samma grynna som bröderna Victorin smällde på för ett par år sedan, och nu sägs grundet ha döpts om från Victorins tjut till Luffas långtidsparkering.