Normalt sätt brukar vi inte vara så sugna på att segla Lidingö Runt (LR). Det är ett kort race utan after sail eller middag, med en relativt lång tillfartssegling med ofta en hel del motorgång. Men i år blev ju racet flyttat till hösten p g a pandemin, och efter alla inställda race i våras var man därför lite extra sugen på kappsegling i höst. Dessutom var det en ändrad bana i år där man slapp segla tillbaka hela vägen från målgången inne vid bron där den normalt ligger. Den nya banan var bättre på alla sätt tycker jag, så jag hoppas att dom behåller den även om det inte blir ett Lidingö-hela-vägen-runt.

Förra året var det bara en Smaragd som var med på LR, men efter lite lobbande fick vi till slut ihop 6 båtar i år. Riktigt skoj! Extra kul att vi hade en ny i klassen som seglade sin första kappsegling med egen båt.

Jag och David kastade loss från Ingarö runt lunch på fredagen och vi fick en fin slör in till Saltsjöbaden, där vi testade hur högt vi kunde gå med den stora spinnakern. Väl framme i Saltis så åt vi en kalasgod middag på Holmen.

Racet började inget vidare. Tävlingsledningen hade lagt babordsbojen ända inne vid Lidingölandet, så de flesta ville komma från styrbord och starta vid styrbordsbojen, vilket även vi gjorde. Vi Smaragder hade ingen egen start utan vi startade i en SRS-grupp om ca 25 båtar. Sen blev den första starten försenad av någon anledning, och många båtar hade missat det och startade därför i fel startgrupp. Jag tror därför att vi hade extra många båtar i vår startgrupp.

När vi väl startade så låg vi långt till höger i fältet. Lite för långt visade det sig, så vi blev upptryckta och fick inte plats innaför styrbords startboj. Det vara bara det att en tamp till mitt roderlås snodde in sig i hållaren till autopiloten som är monterad under rorkulten, så jag kunde inte gira styrbord och väja för Smaragd SWE54 Liv! Jag hade lossat på tampen till roderlåset så att det INTE skulle bli några problem i starten, men så blev det precis tvärt om! Som tur var så höll lä-båtarna undan för oss, så vi hamnade till slut innanför startbojen och kom iväg. Men väl medvetna om vårt “lagbrott” så vände vi om och tog vårt straff (360) så fort vi fick utrymme.

När vi hade tagit vårt straff så hade vi 109:an Malla bredvid oss och 54:an Liv ca 100m framför oss. Liv fortsatte ut till höger på Värtan men vi tyckte att det såg ut att vara sämre med vind åt det hållet så vi slog in mot Lidingö-landet där vi sedan fortsatte att hålla oss på vägen upp mot Brevik på Lidingö. Och efter ca 10 min hade vi tagit in det vi förlorade i starten och var i ledning av Smaragderna. Men strax var Liv tillbaka igen när dom pressade sig runt Lidingö-landet, medan vi tvingades slå ut på högerkanten. Men Liv gick trögt i den störda vinden längs land medan vi hade helt fri vind uppe i lovart, så vi ökade ledningen ytterligare.

På vägen upp mot den nordöstra rundningen så var det väldigt lätta vindar, och jag tror att min tvätt av botten på fredagen gjorde susen, för vi gled om båt efter båt. Det var bara några NF:ar som vi hade problem att gå om.

Sedan kom länsen på Askrikefjärden. Trots att det var lätta vindar så seglade vi ganska platt bort mot Storholmen. Vår stora spinnaker är djup och rund, sydd för kryss/läns-bana, så vi trodde inte på att skära för mycket mot vinden med den. Vi låg länge och tampades med en Elan med gennaker, som vi till slut drog om, men tyvärr gick vi lite väl platt på slutet när banan rundade upp mot Storholmen. Där hamnade vi i lä bakom landet på högersidan och Elanen drog om oss igen. Detta blev nog vår största tabbe förutom starten. Men vi hade fortfarande ett betryggande avstånd till 54:an Liv.

När vi passerade norra Storholmen så kom bröderna Victorin farandes med sin X-332 “Boxer”. Trots att vi strök 3m-kurvan så kom dom med bra fart innanför oss, och PANG så satt dom fast i graniten! Jag funderade på att ropa och varna dom tidigare, men jag hade endast min handhållna gps på mig just då och den har betydligt mindre detaljerade sjökort än vad jag har på min iPad (som har Navionics med Hydrographica). Så jag antog helt enkelt att bröderna Victorin hade bättre koll på djupet än vad jag hade. Sorry Boxer!

Efter Storholmen var det en lite kortare kryss in mot mål vid Bosön. Vi tampades med två NF:ar, bl a Björn Erixon, och vi kom ifatt den ena precis på mållinjen men Björn tog vi aldrig.

Resultatmässigt är vi jättenöjda. 1:a Smaragd (av 6), 2:a i startgruppen efter Team Mobline och 14:e kölbåt i mål totalt. Det tycker jag inte var så pjåkigt med en Smaragd med fock i 1-4 m/s, som egentligen vill ha 10 m/s. =D

Efter racet seglade vi till Getfoten och inmundigade lite thaimat och tjeckisk öl. Och på söndagen bar det av till Fisksätra för avmastning.

Tyvärr blev det ingen film från racet denna gång. Videokameran vägrade filma utan minneskort… 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *