För exakt 10 år blev Team Luffa distriktsmästare i Smaragd i Rastaholm. Sedan dess har vi bara seglat bana ett fåtal gånger med J80 och X99, men nu var det äntligen dags igen! Med hela teamet dessutom. Sist vi seglade ihop var 2019 under Åland Race, så det var riktigt skoj att ses allihop igen, Petter, Marcus, David och jag.

Vi visste att det inte skulle bli en lätt match att vinna igen efter så många år, och vi var dessvärre ringrostigare än vi trodde, både på manövrar och taktik men jäklar vad kul det var att segla bana igen! Det kändes som en nytändning för hela teamet och vi blev riktigt revanschsugna inför SM nästa år.

Första dagen gjorde vi en del taktiska missar, bl a blev vi upptryckta i starten under ett race så vi inte fick plats på startlinjen. Sen var det riktigt knepiga vindar på Björkfjärden inne i Mälaren och tyvärr lyckades dom inte riktigt med banorna första dagen, så det blev en del sträckbogar utan möjlighet till taktiska vägval. Sen hade vi även problem med höjden på kryssen första dagen. Vi gick ca 5 grader lägre än konkurenterna. Faktum är att vi har haft problem hela säsongen med det, och vi kunde inte förstå vad det var som vi gjorde fel.

Efter första dagens race var det after sail i båtarna. Smaragdförbundet bjöd på lite öl och snacks och vi hade allmänt trevligt.

Till kvällen var det regattamiddag på Rastaholms värdshus. Vi blev 14 smaragdseglare och sen vare det dessutom en massa neppare- och folkbåtsseglare på plats. Riktigt trevligt!

Efter att jag vaknat till under natten till söndagen kunde jag inte släppa tanken på vad det var som gjorde att vi inte gick lika högt på kryssarna som dom andra smaragderna. Och efter att jag legat vaken ett tag kom jag fram till att det måste ha att göra med backstagen. På Luffa sitter ett grov- och ett fintrim på backstagen med utväxlingar under däck, och vi har aldrig riktigt vant oss med dessa, så inför sista dagen så drog vi grovtrimmet som vi hade det på min gamla Smaragd, SWE 187, d v s direkt på vinschen och när vi kom ut på banan och testade hade vi plötsligt både höjd och fart igen! Så skönt! Första racet fick vi en kanonstart och rundade första kryssmärket som 1:a men halkade sen ned till en 2:a plats efter Skidbladner. Det var riktigt tajt racing andra dagen och det var inte många sekunder mellan båtarna i mål.

Resultatmässigt så gick det väl inte riktigt som vi hade hoppats, men det visar också hur duktiga dessa gamla Smaragdrävar är. Ett litet misstag kan göra att man direkt halkar ner ett par placeringar.

Stort grattis till Skidbladner som blev distriktsmästare med en riktigt fin serie; 1, 2, 1, 1, 2. Vi kom på en tredjeplats av 6 båtar efter 54:an Liv. Otroligt lärorikt och fantastiskt kul! Det här måste vi göra om!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *